Skolan:

Man kan ju inte säga att skolan är tråkig, för det är den ju inte.. Det kanske 'r tråkigt på vissa lektioner, men ändå är skolan inte tråkig. Vad skulle man göra hela dagerna ist? Ja, det vet inte jag.. :S
Men i skolan går det väl sisådär, jag är mobad där och förut ville jag byta skola eller klass. Killarna i våran klass är hopplösa! Dom håller på och säger en massor av saker och sånt skit. Jag tar åt mig, jag tar åt mig alldelses för mycket. Jag vågar inte använda mina glasögon eller något sånt. Jag är rädd för att bli mobbad, i 5an kanske jag blev lite mobbad, men jag tog inte åt mig lika mycket som jag gör nu.
Dem "populära" killarna kan gå på en utan andedning. Typ första veckan i skolan kallar ddom mig tjockis, fast dem inte ens vet hur jag ser ut. Dom har inte sett mig, men ändå har dem rätt, jag fattar inte, dem säger tjockis utan att ha sett min mage innan. :S Och jag vet att jag är tjock. Det är jag fullt medveten om!
Alla dom hära smsen som jag skickat, blivit kallad för skolkare och allt. :S Och att mgn jävla lärare vill prata med mig? WTF !?
Matten är svår och det går för fort fram i alla ämnen nästan. Min ända vän i skolan är Sofie . Bara Sofie<3



Handbollen:

Ja, i handbollen är det ingen som tycker om mig, alla bara klagar. " Var det inte du som sa att man slulle gå förbi?" "Men ta linjen då!"
Jag vet att jag inte är så duktig på handboll, men man går inte och säger " Frida , du är dålig på handboll! " Det gjorde en person i laget. En som tror att hon är bäst och äger allt och alla, bara för att hon är "snyggast" och "bäst" och "kan allt". Jag menar, hon har gått om? Jag fattar liksom inte hur hon tänker... Min tränare hatar mig också. Jag hade skickat ett sms till "E". Det stod:
"Du som är så bra på allt! Sluta klaga o gör bättre själv ist!"
Och så började vi tjafsa.
Hon är liksom ängeln i laget. Alltid hon som INTE får skulden , fast det är hon som börjar.
Men våran tränare började prata med oss dagen efter, hon ser ju när "E" är ledsen. Hon har ganska många problem hemma och så . Så när jag var "vän" med henne så kom hon gråtande och då skulle vi alltid trösta henne, men när man själv var ledsen bara sket hon i en! Man föll för henne direkt, men nu, vet jag inte vad ! :S
Jag älskade hennne. Jag verkligen älskade henne! Vi delade tillochmed "bästishalsband". Men det betyder fan inget. Inte ett jävla skit!!!!
Men iaf , våran tränare började prata och så den torsdagen, sen när hon hade kommit lite längre in i samtalet så sa hon "Jag går rakt på sak istället, ingen av er värkar fatta vad jag pratar om!". "FRIDA varför skickade du sms till "E" och blablala ?!" Och sen satt jag där, ensam, ingen höll om mig, ingen gjorde något. Men alla andra satt och höll om "E". Hon kan gråta och alla vill trösta henne, men när jag vill gråta så, vågar jag det inte. Jag vet att ingen bryr sig om mig. Så det är ingen idée. Jag satt där med tårsprängda ögon, men kunde inte, ville inte gråta... Innan vi började träna skulle jag fan ha gått därifrån, ring pappa och sagt att inte skulle hämta mig, bara satt mig i en snöhög och frysit ihjäl.... Ni anar inte hur många självmordstankar jag har haft dem senaste månaderna...
Men jag tränanade som vanligt...
Min tränare tycker inte om mig heller, men hon är bara ute efter min pappa, bara min pappa. Han håller på och fixar allt med hemsidor, mail och allt sånt. Men om jag slutar på handbollen så får hon problem. Om inte pappa slutar då om jag slutar, då kommer jag att tvinga honom att sluta! Jag lovar.

ALLA HATAR MIG !


Allmänt:

KORTFATTAT : Alla hatar mig och tycker inte att jag borde finnas.

Förlåt bloggen, ville bara skriva av mig så att nästan ingen ser....


/ Frida